Finsk lapphund år 1936

Runt om i samhället kan man höra människor som pratar om att det inte är bra med renrasiga hundar och att blandraser minsann är friskare och inte sönderavlade. Till viss del stämmer det. Men det spelar väldigt stor roll vilken ras det är man pratar om. Man kan absolut inte dra alla 335 (registrerade i SSK 2012) raserna över en kam.
Det finns inget som är rätt eller fel när det gäller att välja mellan renrasig och blandras, det finns fördelar med båda.

Fördelar med att köpa en blandras är att man kan få positiva egenskaper från flera olika raser. Man kan även undvika olika sjukdomar som finns hos en ras genom att blanda in en hundras som inte har den sjukdomen. Men det är också väldigt svårt att styra vilka gener och egenskaper en hund ska ärva. Det är därför mycket svårt att veta vad man får när man köper en blandras, men samtidigt kan det bli den mest unika hunden med alla positiva egenskaper lika väl som att det kan slå tvärtom.

Fördelarna med en renrasig hund är att man ofta har bättre koll på stamtavlan och vilka egenskaper, utseende, sjukdomar etc. som finns i hundens gener. När man köper en rashund måste uppfödaren följa vissa krav från SKK. Detta gör att uppfödaren har bättre koll och mer information om de hundar som går i avel . På så sätt avlar man bara på hundar som kan ge valpar som är friska, tilltalande och funktionella. Det blir även lättare att förebygga en viss sjukdom inom hundrasen, genom att genomgå hälsokontroller och därefter bara avla på friska och sunda hundar.

Självklart kan allt gå på fel håll och det finns raser där aveln har lett till att en ras har fått problem med hälsan p.g.a att man vill avla fram så utseendemässigt tilltalande hundar som möjligt, t.ex. mops som har det svårt med andningen. Men som tidigare nämnt handlar det om vilken ras man pratar om. Om vi kollar på den finska lapphunden som är en urhundstyp så har rasen inte alls förändrats mycket. Det är även en väldigt frisk ras och därför håller inte heller det klassiska argumentet ”en blandras är friskare”, som för övrigt inte alls stämmer, för som med allt annat här i livet beror det på vilken ras och inte minst individ vi kollar på.

Här är en bild på en finsk lapphund från 1936 och en bild från 2015 på Samejäntans Farro som är pappa till Sally.
Ett perfekt exempel på hur lite rasen har förändrats och hur bra och positiv avel ska se ut.

16173_10152668567977113_3732248539689469031_n Samejantans Farro_4

En kommentar

  1. CaJo · maj 29, 2015

    Bra skrivet Sarah 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s