Dagen vi väntat på..

Idag är det den 18 Juli, dagen jag har väntat på i flera år. Ni tänker kanske att jag inte har skrivit tidigare pga att jag har haft fullt upp med en liten valp här hemma, men tyvärr inte.

Detta skulle vara en av mina lyckligaste dagar, men det blev tvärtom.

Vi skulle ha åkt till Svenljunga tidigt imorse och vara där lagom till kl 10. Väl där skulle vi äntligen få träffa lilla Sally igen, få massa information och papper från uppfödaren, och sedan åka hem lika lyckliga som två föräldrar som kör ut från BB´s parkering med sin nya familjemedlem.
Vi hade till och med planerat var vi skulle stanna och ta en paus på vägen hem, kanske till och med ta en glass på Sia.

Men såhär blev det ju verkligen inte..

I måndags ringde uppfödaren och jag hörde direkt att något var fel. Sally mådde inte bra och det kunde ta några extra dagar innan hon kunde flytta. Jag tänkte inte så mycket mer på det, jag var glad så länge hon fortfarande skulle bli min och några extra dagar spelade ingen roll så länge hon mådde bättre av det.

Men i torsdags var det dags för besiktningen och tyvärr konstaterade veterinären att hon och några syskon var mycket uttorkad och hade gått ner mycket i vikt. Att gå ner i vikt när man är så liten och ska växa en bra bit till är inget gott tecken, energin hade också försvunnit. Ingen vet vad som var fel på henne men troligtvis något med tarmarna. Det bästa för henne är att få somna in och upptäcka andra världar utan oss här på jorden. Vi får hålla tummarna att den kommande undersökningen kan rädda hennes syskon och att dom får leva långa liv istället.

Många tänker kanske att detta inte är så farligt, man kan skaffa en annan hund, det kommer fler chanser etc. Självklart är det delvis sant. Men när man varit inställd på något så länge och några dagar innan Dagen med stort D är kommen vänder allting och allt man planerat går åt skogen. Nästan allt vi har gjort de senaste veckorna har varit med tanken ”nästa gång är Sally med”, men nu kommer hon inte vara det, och det är lika förkrossande varje gång man tänker på det. Jag har till och med tänkt ”När mina vitaminer tar slut bor Sally här” eller ”När diskmaskinstabletterna är slut bor Sally här”.

Jag hade oturen att vara på jobbet när jag förstod vad som hade hänt. Jag har alltid haft lätt för att dölja mina känslor och låtsas vara glad ändå. Men det gick verkligen inte att låtsas vara glad och trevlig mot alla kunder, vilket innebar att allting brast och som tur var har jag världens bästa jobb och kollegor som tog över och fixade så att jag kunde gå hem tidigare, så tacksam.

Denna helgen kommer vi att ägna åt att bara vara tillsammans och komma över allt som hänt denna veckan, för att sedan börja om halvvägs från början igen. Vi har världens bästa uppfödare som har tagit hand om alla valpar så otroligt bra och gjort allt som varit möjligt för att dom skulle bli bra igen, men allt går inte alltid som man önskar. Som tur är har hon gett oss möjligheten att få en valp från en av hennes andra kullar, vilket vi självklart är väldigt glada för! Men mer om det i ett annat inlägg.

IMG_8048 IMG_8059

En sista bild på sötnosen som skulle blivit min Sally..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s