19 augusti – Grand canyon

Idag har varit den bästa dagen på resan än så länge! Även om jag vaknade upp med en lättare nackspärr.

Vi hade båda svårt för att somna inatt och vaknade tidigt så det blev inte så mycket sömn som man önskat. Dessutom lät ACn ungefär lika mycket som ett stort fartyg. Men vi startade dagen med en snabb frukost på hotellrummet för att sedan åka inom en bensinmack och mataffär.

Vi körde i 1,5 timme till Grand canyon north rim. Klockan flyttades tillbaka en timme vilket vi inte hade räknat med så vi hade gott om tid på oss innan dagens aktivitet. Vi kom fram ca kl 9 och började med att kolla in stället för att sedan gå en mindre, men väldigt brant, vandringsled.

Vi gick upp och ner till Angels point som var en utsiktsplats över Grand canyon. Det var mycket fint och man kunde se stora delar av canyonen. Vi stannade längs med vägen och tog några bilder nära kanten. Efter den utsikten blev man bara mer nervös inför den kommande aktiviteten.

Vi åt lunch på en restaurang där vi fick ett bord med utsikt över Grand canyon. Vi båda åt vegetarisk wrap med hummus och grillade grönsaker. Mycket gott.

Vi gick sedan och bytte om och fyllde på kroppen med så mycket vätska vi kunde. Vi fick nämligen inte ha med oss några saker på aktiviteten, inte ens vatten. Men en kamera var ok som tur var.

Ni gissade på både luftballong och helikopter över Grand canyon men vi skulle närmre canyonen än så. Vi hade bokat en två timmar lång ridtur rakt ner i Grand canyon, på mulåsna. Det är en korsning mellan ett häststo och en åsnehingst.

Som ni ser på bilderna är Grand canyon väldigt stort och djupt så ridturen innebar mycket smala stigar där vi hela tiden hade ett stup på ena sidan. Vi båda var lite nervösa inför ridturen då ingen av oss har riderfarenheter sedan tidigare och de specifikt varnade höjdrädda personer. Vi är inte höjdrädda men jämte ett stup på ett djur du aldrig ridit blir nästan alla höjder lite obehagliga.

Men vi behövde inte oroa oss för det var verkligen såå roligt! Min mulåsna hette Whitney och Jacobs Homer. Min var väldigt duktig och lyssnade på alla signaler jag gav henne. Hon visste även exakt hur och vart hon skulle gå och när hon skulle stanna. Jacobs var lite långsammare och behövde lite extra push för att inte halka efter.

Den mest läskiga delen var att gå nerför Grand canyon då det var en del branta backar och tvära svängar. Svängarna var värst då det kändes som att man hängde över stupet. Mulåsnorna ville även helst gå längst ut i kanten för att marken var mjukare mot hovarna där. Men så länge man följde instruktionerna och litade på sin mulåsna gick allt hur bra som helst. Vår guide var även hon fantastisk och såg hela tiden till att alla hade det bra och gav oss information om Grand canyon under turen.

Efter halva turen var vi nästan längst ner och stannade för en vilopaus. Det erbjöds då vatten och magisk utsikt. Ridturen upp var mycket lättare och inte läskig på något sätt då man inte såg stupet. Det blev mycket damm i luften när vi red och jag som var längst fram efter guiden fick nog minst på mig, men var ändå röd av damm på byxorna efter.

Det kändes i benen efter ridturen så det var skönt att pausa i bilen på väg till nästa destination. Vi ska sova en natt vid south rim av Grand canyon. Vi hoppas på att hinna se lite här imorgon innan vi åker, men får se när vi vaknar.

IMG_3189IMG_3022IMG_3039IMG_3041IMG_3057IMG_3061IMG_3070IMG_3071IMG_3081IMG_3097IMG_3101IMG_3113IMG_3117IMG_3118IMG_3120IMG_3125IMG_3131IMG_3134IMG_3144IMG_3148IMG_3169IMG_3173IMG_3178IMG_3185

 

 

En kommentar

  1. Carina Jonsson · augusti 20

    WOOOW härlig trip kan tänkas Frickt🙈😎👍🥰

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s